Träningsmammor

Carolina Gynning har ganska nyss fått barn å skrev på sin blogg att hon ville börja röra på sig. På engång ska folk börja hugga å anklaga för kroppshets, att barnet borde gå först.. Ja sånna där jobbiga kommentarer. 

Konstigt om morsor där ute känner sig otillräckliga, vi är så jävla bra på att hacka på varandra. När det gäller träning efter graviditeten tror jag att det ofta handlar om ren avundsjuka. "Åh, har hon redan gått ner alla gravidkilon, hon som födde efter mig"

Ja, det är viktigt att hitta mamarollen när man precis fått en liten. Men känns kroppen ok förstår jag inte varför man inte skulle få träna?! Varför är en mamma som slår på en film å äter godis i soffan bättre än en mamma som går till gymmet för att bygga en stark och snygg kropp? Kroppen förändras så mycket när man är gravid. Men träning ger kroppskännedom, man hittar tillbaka till sin gamla hållning, hittar tillbaka till magmusklerna. Inget dåligt med lite träning!! 








Fokus

För mig är det viktigt att helt släppa fokus ibland när det gäller träningen. Det har hänt så himla mycket i mitt liv å med min kropp senaste året att jag inte riktigt vet om jag själv hänger med. Jag har varit gravid, fött barn, ammat, å en helt ny liten människa har tagit mina känslor till en ny nivå. Jag älskar henne helt oförståligt mycket, å hon är mitt (eller mitt å Eriks så klart) ansvar. Å så det där med sömnen. Det har inte varit katastrof, men det är fan slitigt ibland.. Å sen va det massa konflikter på mitt jobb, så jag valde att sluta, nu ska jag börja ett helt nytt jobb i höst. Ja, fokus har inte kunnat legat på att satsa allt på min träning. Så klart att jag har mål jag vill nå. Men min huvudsakliga anledning till att träna är att må bra och känna mig stark. Å bäst av allt är att jag kommer bara fram till det mer å mer. 

Dem där Siv som jag tycker så mycket om ❤️















Jag klarade det!

Jag är rätt stolt över mig själv. Jag känner liksom lite att jag kommit i mål nu. Nej, jag är inte riktigt lika stark i allt som innan graviditeten. Men känner mig ändå i bra form. Plus att vissa saker är jag faktiskt bättre på nu.


Idag är hon nio månader lilla Siv. Galet vad fort tiden har gått. Det har varit lite slitigt ibland. Vi har ju tillexempel aldrig någon barnvakt. Återhämtningen är ju inte på nått sätt lika bra som innan, feber å mjölkstockning å det är inte alltid man haft tid att fixa bra mat med en skrikande liten bebis.. Men jag har kämpat på rätt bra. Siv har varit med på gymmet, inga undanflykter. Sjukt mycket knipövningar å mammamage-träning. Men jag klarade det!